uppdateringar
Därför ska jag, under den här veckan försöka lägga ut flera inlägg, men för i övrigt ska jag se till att få ut minst ett inlägg per vecka.
Desto fler kommentarer och läsare jag har ju mer motiverad blir jag såklart!
Därför ska jag försöka se till att ha en diskussionsfråga i varje inlägg så att ni läsare kan diskutera med varandra.
Frågan för idag är: Vad tycker ni om den här idén?
Det är också jättebra för mig att få feedback på det jag gör, då kommer det att bli mer anpassat efter er.
Skärpning tjejer!
http://www.facebook.com/group.php?gid=351227697868&ref=nf
Gruppen heter "jag är fet, du är ful. Jag kan banta, vad kan du?".
Vad tycker jag om den?
Jo, jag vill anmäla gruppen av flera skäl.
- Det finns inga fula människor, alla är vackra på sitt sätt. "Skönheten står i betraktarens ögon"
- Den uppmanar folk till att banta, och vad jag såg var det flest minderåriga som var med i gruppen, och att banta innan man är 18 år kan vara direkt skadligt.
- Gruppen sprider en negativ bild hos båda personerna i gruppnamnet. Person 1 blir omnämnd som ful och person 2 blir omnämnd som fet*.
Så jag ber er, kära läsare, gå inte med i den här gruppen! Om du är med, snälla, gå ur omgående!
*Fett är absolut ingenting negativt, jag tycker att det är bättre när man faktiskt kan se att det står en människa där, inte bara ett smalt streck (inget illa menat till alla naturligt smala), dock så anses det i många kulturer vara mindre fint.
Citat
En tråkig skidsemester med familjen
Annika var på väg ner till liften. Hon och hennes familj skulle tillbringa påsklovet i fjällen. Det var en blåsig, kall men ändå klar dag. Solen stod redan högt på himlen eftersom Annikas föräldrar lät henne sova. Annikas pappa, Esteban kunde inte åka skidor så han och Anita (Annikas mamma) var tvungna att åka tillsammans. Annika bromsade genom att göra en tvär sväng så att snön yrde.
Hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle åka den vackra, långa gröna backen eller den svarta där man susade ner i ilfart med fjärilar i magen. Hon bestämde sig till sist för att åka den gröna backen genom skogen. Hon ställde sig i den vänstra liftkön. Hoppas att jag inte hamnar med någon gammal gubbe som luktar svett eller någon liten unge som vill prata tänkte Annika .
Annika ville helst åka ensam men tyvärr hamnade hon med en man på snowboard. Åtminstone trodde hon att det var en man men när han sa ”tack” till liftskötaren hörde hon att det var en skrovlig, hes målbrottsröst. Det var en ganska lång kille, minst en och åttio och ganska smal, vilket var svårt att urskilja eftersom han hade som de flesta skidåkare här, flera lager fleecetröjor, flera lager långkalsonger och dunjacka med matchande täckbyxor. Han var snygg, det var hon tvungen att medge. Hon kom på sig själv med att bita sig i kinderna som hon alltid brukade göra när hon var nervös eller mycket koncentrerad.
Hon började bli riktigt nervös. ”förväntar han sig att jag ska säga något, vad ska jag säga?” tänkte hon, men Erik bröt snabbt den spända stämningen med att fråga ”Bor du här i närheten?” ”Nej, jag bor i Stockholm.” Ganska snabbt svarat tyckte hon själv, men det var inte utan att hon darrade lite på rösten. ”borde jag säga något mer” tänkte hon. Hon tyckte själv att hon tog ett stort steg genom att fråga ”var bor du då?” ”Täby” ”jag bor i Hägarnäs så det är rätt nära”. De började snart inleda ett avslappnat samtal.
När de började närma sig toppen frågade Erik ” Vilken backe ska du åka?” ”Jag tänkte ta den gröna backen men åka lite i skogen för att det är så vackert där, du då?” ”Jag tänkte kolla om man kunde åka i skogen på den backen men du verkar veta att man kan det, får jag följa med dig?” ”Visst”. När de skulle hoppa av tappade Annika staven men Erik var snabb på att åka och hämta den innan den hade glidit allt för långt. Skogen var ganska öppen så de åkte sida vid sida. Samtalet flöt på och till slut började de komma in på pojkvänner och flickvänner. Detta var ett ämne Annika inte kände sig särskilt hemma i då hon, till skillnad från sina klasskompisar ”bara” hade haft en pojkvän. Hon bytte genast ämne.
Hon berättade om sin pappa som hade suttit i fängelse för att ha umgåtts med en kvinna som visade armbågarna. Erik berättade om sin mamma som flytt från sina föräldrar när hon väntade honom. Hennes mamma gillade inte Eriks pappa och de tyckte inte att man skulle skaffa barn när man var tjugofyra. När de var nere vid liftarna frågade Annika om de skulle åka till toppen av berget. Erik tyckte det var en bra ide så de ställde sig längst ner i kön till sittliftarna. De lät några gå förbi för att de ville åka tillsammans.
”Det är härligt att åka sittlift här” tänkte Annika och det var ju inte så konstigt för nu hade solen satt igång att skina för fullt och det var en riktigt vacker utsikt. När de klev av upptäckte de att man var tvungen att byta till en annan lift så de gjorde det. Det var en ankarlift som var liksom lite avskild från backarna för att det var skog på båda sidorna. När de kom lite högre upp avtog skogen och övergick till buskar. De var ovanför trädgränsen.
Här blåste det kallt och det var några grader kallare. Annika frös. Hon huttrade och drog ner mössan lite. ”Fryser du?” sa Erik ”Ja” ”Jag ser det, du har vita fläckar på kinderna och det är tecken på köldskada” sa han med en bekymrad röst och strök henne över kinden. Det gick en varm våg genom henne. ”Här ta min halsduk” Han gav henne sin halsduk och hon virade den runt sitt ansikte. Hans lukt satt kvar i den och den fyllde Annika till bredden, längst ut i de kalla, ihopträngda tårna. ”Fryser inte du?” sa Annika och tog hans handskklädda hand och stoppade ner den i sin ficka. Han krånglade av sig vanten och tog hennes hand ”jo lite, men det känns bättre nu.” ”Vad heter du egentligen, jag måste ju ha något att skriva ner i min dagbok” ”Erik” sa Erik ”Och du heter Annika eller hur?” ”Hur visste du?” ” Jag är en trollkarl” ”Ärligt” ”det står ju på baksidan av din skidjacka” ”Jaha, hehe” Han såg henne djupt i ögonen och kysste henne. De kom fram till toppen, men de var för koncentrerade på att kyssas så de märkte inte att avstigningsplatsen kom. De ramlade
skrattandes ner i en hög i snön och som tur var var det inte så mycket folk där så de kunde fortsätta kyssas i lugn och ro.
När Annikas föräldrar till slut ringde och undrade var hon hade tagit vägen svarade hon kort. Hon och Erik gick tillsammans till afterskin och tog varsin varm choklad. De gick ut och satte sig och pratade.
Det skulle nog inte bli en så himla tråkig skidsemester med familjen ändå...
Detta är en novell jag skrev i sjuan, det är därför den kanske inte är helt fantastisk.
