aliceopal

I USA spenderas mer pengar på skönhetsprodukter än på utbilding. Vad händer med världen?

Vad tänker du när du hör ordet feminist?

Jag tycker att det är ett konstigt ord att använda, då feminint betyder kvinnligt.
Många tänker på gnälliga tanter som tycker illa om män, vilket är konstigt då de flesta feminister faktiskt vill ha jämställdhet mellan män och kvinnor.

Finns det några bättre ord att använda? Som inte ger associationer av gnälliga tanter hos folk?

Den tjugonde april 2010 gick en tävling av stapeln, tävlingen gick ut på att rita av Islams profet Muhammed.


Tävlingen var inte till för att retas med muslimer på något sätt, poängen var att visa att ingen profet, gud eller liknande skulle vilja att sina anhängare dödade medmänniskor på grund av teckningar.


Jag säger absolut inte att muslimer vill döda någon, jag tror egentligen inte att man någonsin skulle vilja skrämma folk till en religion, jag menar, den som är skrämd till sin religion, hur är den troende?

Ska man inte hitta tron inom sig själv?

Dock är jag lite kluven i mina åsikter om den här tävlingen. Å ena sidan är det ett sätt att försöka protestera mot hur omvärlden reagerar, å andra sidan kan många människor känna sig stötta.

Så nu frågar jag dig, vad tycker du om den här tävlingen? Är det rätt eller fel?

Man skulle kunna säga att mina drömmars stad handlar om Henning och Tummen och de andra personerna i boken. jag skulle däremot säga att den handlar om Stockholm, eftersom att man får fortsätta följa den efter deras död.

Boken utspelar sig i 1800-talets Stockholm där man får följa Henning, en 15 årig pojke från landet som flyttar in i staden för att söka sin dröm. Väl i staden blir saker inte riktigt som han tänkt sig. Det är fattigt här också. Han träffar en vän som kallas för Tummen. Tummen tror på revolution. Det är bra för den osäkra och lite besvikna Henning som ändrar inställning lite. Henning får jobb på en starinfabrik, men letar efter ett mer välbetalt jobb. Han får ett arbete i hamnen som är mer välbetalt, dock mycket mer slitsamt. På ett bröllop träffar han Lotten som ska komma att bli hans fru och kärlek. Henning är genom hela boken osäker på sig själv och ser upp till den självsäkra Tummen som tycks få alla flickor. 

Hela boken är mycket eländig, men på något sett lyckas Fogelström ändå skildra att personerna inte stannade för att deppa, utan levde vidare och arbetade för en ljusare framtid.

Jag tyckte mycket om boken, den var intressant och det känns mäktigt att läsa om de gator de går på i boken och veta att man själv brukar gå där i nutid.

 Jag skulle definitivt rekommendera den här boken till någon som vill ha något lite tyngre att läsa. Den är absolut inget som man läser en halv sida på tunnelbanan till skolan och sedan en halv sida när man kommer hem. Man behöver läsa hela kapitel i taget för att kunna hänga med.

 Boken har ett ovanligt berättartempo, över tre kapitel kan det gå ett helt år. Det kan vara mycket förvirrande om man inte är van vid detta.

 Fogelström har också flera poetiska inslag i boken, inte avskilda dikter utan han blandar på ett snyggt sätt handling och dikt.

 ”Hamnen var ett mörkt valv mot ett ljust stråk. Över dem som arbetade där reste sig berget brant och svart och eländiga trätrappor klättrade mot ljuset”

 Dessa inslag beskriver även miljön på ett sätt som gör att man förstår att det inte enbart var eländigt utan att staden kunde vara vacker på den tiden också.

 Jag tänker fortsätta på den här bokserien i framtiden, det ska bli intressant eftersom den sträcker sig ända fram till slutet av Fogelströms livstid på 1960 -talet.

"Älska din fiende. Det kommer att göra denne vansinnig" -Okänd

En gång, för mycket länge sedan, fanns det ett kungarike så stort så att det inte gick att mäta. Kungen här hade höga tankar om sig, han visste om att han var omtyckt. I detta kungarike levde även en moraltant och tre bönder.

En vacker dag satt moraltanten ute i solen och målade en vacker tavla. Bönderna gick förbi och beundrade tavlan. Då red kungen förbi och såg tavlan. Han iaktog tavlan en liten stund och brast sen ut i skratt.
- ha! Kallar du det där tavla? Jag kan måla bättre i sömnen!
Moraltanten svarade lungt.
- Låt mig se.

Kungen tog fram en tavla som han av en händelse hade med sig som han hade målat i sömnen. Den var inte i närheten av lika bra. Kungen sa då.
- Den här har jag målat i sömnen, vad tycks om den?
De tre bönderna mumlade i ett samstämmigt beundrande, visst, de tyckte nog att tavlan var vacker. Åh så mycket vackrare än moraltantens målning.

Ingen av dem tyckte egentligen det, men eftersom att de inte själva ville bli skrattade åt av självaste kungen så kände de att det var säkrare att instämma i kungens åsikter.

Tack vare den där kommentaren kände sig kungen ännu lite större och mäktigare. Nu kände han att han hade ett stöd från sina undersåtar, kände sig därmed inte riktigt lika ynklig och liten som han känt sig tidigare.

Den här sagan beskriver en typisk situation i ett högstadium. En person som innerst inne är väldigt osäker på sig själv trycker ned andra genom sänkningar. Knappt märkbara, men de finns där. Varje gång man skrattar åt någon annan känner man sig lite större och hoppas att det inte är ens egen tur att bli skrattad åt nästa gång.

Min fråga till er är: Vad finns det för typiska sänkningssituationer och vad kan man göra för att undvika/ ta sig ur dem?

Idag hade jag gymnastiklektion utomhus. Det var varmt och skönt att kunna gå barbent. Då lägger jag märke till det. Alla tjejer har rakade ben. Utom jag.
Jag hävdar att det är helt fel att raka ben, armhålor, plocka ögonbryn etc. Varför ska kvinnor och tjejer göra det men inte männen?

Jag menar, plocka ögonbrynen, kom igen. Det gör extremt ont. Vaxa benen - som att plocka ögonbrynen fast över hela benen.
Förstår någon hur mycket tid som går åt till att raka ben etc.?
Flera av tjejerna jag känner rakar hela benen, från fotled till lår. Några rakar till och med tårna!

Jag frågar dem varför de gör det. "Det känns jobbigt att känna sig äcklig" är ett svar som flera instämmer i.
Vem är det som bestämmer vad som är äckligt?

Vad är det för typ av samhälle vi lever i där tjejer och kvinnor (anledningen till att jag säger tjejer är för att detta börjar i en väldigt tidig ålder) måste ta bort kroppens naturliga skydd för att slippa känna sig äckliga?

Om du rakar/ vaxar ben, skulle jag jättegärna vilja höra några argument.

Till alla er som känner att det här är en bra tanke skulle jag rekomendera att ni köper en flaska hårborttagningskräm, med den växer inte hårstråna ut som stubb och kliar, utan som naturliga fjun som när man var yngre.
Och sen är det bara att spara ut det!

Se det här lite som mustaschkampen mot cancer, fast mer som hårkampen mot skruvade krav och ideal!

"Beach 2010" "Fixa strandkroppen" Löpsedlarna lyser i flourescerande gult och, som vanligt, lyser även med sin frånvaro av nyheter som, enligt mig, borde prioriteras. Dock är inte det vad jag tänkt prata om idag.

Vad jag undrar är vad en strandkropp är för något. Är det någon som vet?

Dessa artiklar handlar så gott som alltid om bantning. Betyder detta att människor med ett tjockare lager underhudsfett inte får befinna sig på stränderna?

Varför inte bara skriva en skylt "människor med BMI över 20* är ej tillåtna på dennna badplats"?

"Anorexia och psykisk ohälsa är ett stort problem bland unga kvinnor" kan man läsa i samma tidning.
Men vem i världen kan inte räkna ut att de bilder av benrangel till modeller och artiklar om bantning inte påverkar?

Är det någon mer än jag som lägger märke till sådant här?!