tjockisar äga ej tillträde

"Beach 2010" "Fixa strandkroppen" Löpsedlarna lyser i flourescerande gult och, som vanligt, lyser även med sin frånvaro av nyheter som, enligt mig, borde prioriteras. Dock är inte det vad jag tänkt prata om idag.

Vad jag undrar är vad en strandkropp är för något. Är det någon som vet?

Dessa artiklar handlar så gott som alltid om bantning. Betyder detta att människor med ett tjockare lager underhudsfett inte får befinna sig på stränderna?

Varför inte bara skriva en skylt "människor med BMI över 20* är ej tillåtna på dennna badplats"?

"Anorexia och psykisk ohälsa är ett stort problem bland unga kvinnor" kan man läsa i samma tidning.
Men vem i världen kan inte räkna ut att de bilder av benrangel till modeller och artiklar om bantning inte påverkar?

Är det någon mer än jag som lägger märke till sådant här?!

diskussionsfråga

Förbud mot keps, häng och djup urrigning i skolan. Rätt eller fel? Varför?

Citat

"if you don't follow your dreams, who else will?" - okänd

the nature strikes back

Vi människor flyger vart vi än ska. Varför?
Det går snabbare.
Varför tar vi bilen till jobbet när vi lika gärna kunde cyklat eller tagit bussen?
Det går snabbare.

Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst på att vi västerlänningar lever en extremt stressad tillvaro.
Vår simultanförmåga pressas till det yttersta när vi sitter med dator i knät, iPod i vänsterficka och mobilen i högerficka. Alltid redo att svara på sms. Och inte nog med det, på datorn har vi tusen olika saker för oss samtidigt. Chattar, skriver ett nytt inlägg på bloggen, lyssnar på onlineradio, spelar ett spel på facebook, kollar in de senaste filmerna på youtube, photoshopar en bild, skapar en låt i garageband. Ja, det är bara en liten del av alla saker jag gör just nu.

Tillbaka till ämnet. Naturen slår tillbaka (empire strikes back=femte episoden av star wars).
Hon vill visa för oss människor hur beroende vi har blivit av alla våra plåtburkar som för oss kring hur som helst på jorden.
Se bara på vad som har hänt av att flygtrafikan har varit avstängd i en halv vecka. Hela europa är lamslaget och ingenting fungerar.
Vem ska betala för alla som inte kommer till sina jobb? Vem ska betala till alla resenärer som inte kan åka hem?

Vi oroar oss om vem som ska ge lite papperslappar till en annan, när jorden gör sitt budskap övertydligt.
Efter som det verkar vara få som förstår hennes budskap så berättar jag det nu.


Lugna ner dig. Ta en paus. Åk tåg. Cykla. Promenera. Ta det där superviktiga mötet i New York via Skype istället.


Leva i en låda

Bor du i en låda?
Troligen svarar du nej på frågan.

Men är du helt säker då?
Troligen.

Bam!
Där är problemet. Du "vet" massa saker. Du vet att :) blir en smiley om du lutar huvudet åt vänster och du vet att en apelsin är orange.

Du som är konstnär känner till begreppet "teckna det du ser". Det är exakt det jag har tänkt mig att du ska göra nu! Eller kanske inte teckna bokstavligen, snarare tänka.

Tänk dig att du sitter på en buss. Nära dig sitter
- en kille i tjugoårsåldern med ursprung i mellanöstern
- en tjej i femtonårsåldern med piercad läpp och svartsminkade ögon
- en dam i sjuttioårsåldern med gotländsk dialekt och skrattrynkor kring ögonen

Om jag berättade för dig att killen gick till fotbollsmatcher för att slåss och var lågutbildad, att tjejen älskade japan och lyssnade på rock och att damen stickade och var bra på att baka bullar så skulle du tycka att allt var i sin ordning eller hur?

Om jag däremot berättade att killen bakade bullar och älskade japan, att tjejen gick på fotbollsmatcher för att slåss och stickade, att damen var lågutbildad  och lyssnade på rock så skulle allt bli förvirrande i allra högsta grad, eller hur?

Det var som när jag skulle köpa cykel. Jag ville ha en som var lite för liten för att jag tyckte det var bekvämare när man kunde sätta ned en hel fot, men tydligen så skulle man ha en som var mycket större än så.
Varför? frågade jag. Jag kunde se hur de vuxna febrilt försökte komma på en anledning, vilket slutade med ett halvhjärtat "det är lättare att cykla då".

För egentligen visste ingen. Det bara ska vara så. De fick höra det när de var unga och tänker att det är det som är det rätta.

Bara för att vara övertydlig vill jag ge några fler exempel.
Varför ska man ha kniven i höger hand och gaffeln i vänster?
Varför kan man inte äta biff med bearaise till frukost och mackor till middag?
Varför måste man ha likadana strumpor på båda fötterna?

Jag tror att den lådan man trycker in sin hjärna i blir värre med åldern. Fast det finns ju alltid undandag.

Om du tycker att det här är ett intressant ämne kan jag rekomendera boken "sofies värld" av Jostein Gaarder.

Ge gärna exempel på såna saker som du tycker bara är onödiga "lådväggar"!



mejladress

Jag har nu skapat en mejladress där ni kan skicka in frågor och förslag på ämnen.
Jag tänker ta emot frågor om allt! Verkligen allt!

Om du undrar vad som händer med allt grus när det blir vår, eller om du undrar vad du borde göra när du märker att din kompis börjar dricka.

Fråga också om saker ni vill höra min åsikt om.

Om du inte vill att jag publicerar mejlet i bloggen skriver du "sekretess" som ämne. Vill du vara anonym eller använda ett annat namn än din mejl har du det som ämne.

min mejl är: [email protected]

Så börja fråga!

uppdateringar

Jag ber om ursäkt för att jag har varit inaktiv de senaste fyra veckorna, jag har haft en ordentlig lunginflammation och därmed varken haft inspiration eller möjlighet till att skriva någonting på bloggen.
Därför ska jag, under den här veckan försöka lägga ut flera inlägg, men för i övrigt ska jag se till att få ut minst ett inlägg per vecka.
Desto fler kommentarer och läsare jag har ju mer motiverad blir jag såklart!
Därför ska jag försöka se till att ha en diskussionsfråga i varje inlägg så att ni läsare kan diskutera med varandra.

Frågan för idag är: Vad tycker ni om den här idén?
Det är också jättebra för mig att få feedback på det jag gör, då kommer det att bli mer anpassat efter er.

Skärpning tjejer!

Jag satt inne på facebook, och då upptäckte jag den här gruppen:

http://www.facebook.com/group.php?gid=351227697868&ref=nf

Gruppen heter "jag är fet, du är ful. Jag kan banta, vad kan du?".
Vad tycker jag om den?
Jo, jag vill anmäla gruppen av flera skäl.
  1. Det finns inga fula människor, alla är vackra på sitt sätt. "Skönheten står i betraktarens ögon"
  2. Den uppmanar folk till att banta, och vad jag såg var det flest minderåriga som var med i gruppen, och att banta innan man är 18 år kan vara direkt skadligt.
  3. Gruppen sprider en negativ bild hos båda personerna i gruppnamnet. Person 1 blir omnämnd som ful och person 2 blir omnämnd som fet*.

Så jag ber er, kära läsare, gå inte med i den här gruppen! Om du är med, snälla, gå ur omgående!

*Fett är absolut ingenting negativt, jag tycker att det är bättre när man faktiskt kan se att det står en människa där, inte bara ett smalt streck (inget illa menat till alla naturligt smala), dock så anses det i många kulturer vara mindre fint.

Citat

"Bara döda fiskar flyter med strömmen." -min morfar.

En tråkig skidsemester med familjen

Version:1.0 StartHTML:0000000167 EndHTML:0000006298 StartFragment:0000000454 EndFragment:0000006282

Annika var på väg ner till liften. Hon och hennes familj skulle tillbringa påsklovet i fjällen. Det var en blåsig, kall men ändå klar dag. Solen stod redan högt på himlen eftersom Annikas föräldrar lät henne sova. Annikas pappa, Esteban kunde inte åka skidor så han och Anita (Annikas mamma) var tvungna att åka tillsammans. Annika bromsade genom att göra en tvär sväng så att snön yrde.

Hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle åka den vackra, långa gröna backen eller den svarta där man susade ner i ilfart med fjärilar i magen. Hon bestämde sig till sist för att åka den gröna backen genom skogen. Hon ställde sig i den vänstra liftkön. Hoppas att jag inte hamnar med någon gammal gubbe som luktar svett eller någon liten unge som vill prata tänkte Annika .

Annika ville helst åka ensam men tyvärr hamnade hon med en man på snowboard. Åtminstone trodde hon att det var en man men när han sa ”tack” till liftskötaren hörde hon att det var en skrovlig, hes målbrottsröst. Det var en ganska lång kille, minst en och åttio och ganska smal, vilket var svårt att urskilja eftersom han hade som de flesta skidåkare här, flera lager fleecetröjor, flera lager långkalsonger och dunjacka med matchande täckbyxor. Han var snygg, det var hon tvungen att medge. Hon kom på sig själv med att bita sig i kinderna som hon alltid brukade göra när hon var nervös eller mycket koncentrerad.

Hon började bli riktigt nervös. ”förväntar han sig att jag ska säga något, vad ska jag säga?” tänkte hon, men Erik bröt snabbt den spända stämningen med att fråga ”Bor du här i närheten?” ”Nej, jag bor i Stockholm.” Ganska snabbt svarat tyckte hon själv, men det var inte utan att hon darrade lite på rösten. ”borde jag säga något mer” tänkte hon. Hon tyckte själv att hon tog ett stort steg genom att fråga ”var bor du då?” ”Täby” ”jag bor i Hägarnäs så det är rätt nära”. De började snart inleda ett avslappnat samtal.

När de började närma sig toppen frågade Erik ” Vilken backe ska du åka?” ”Jag tänkte ta den gröna backen men åka lite i skogen för att det är så vackert där, du då?” ”Jag tänkte kolla om man kunde åka i skogen på den backen men du verkar veta att man kan det, får jag följa med dig?” ”Visst”. När de skulle hoppa av tappade Annika staven men Erik var snabb på att åka och hämta den innan den hade glidit allt för långt. Skogen var ganska öppen så de åkte sida vid sida. Samtalet flöt på och till slut började de komma in på pojkvänner och flickvänner. Detta var ett ämne Annika inte kände sig särskilt hemma i då hon, till skillnad från sina klasskompisar ”bara” hade haft en pojkvän. Hon bytte genast ämne.

Hon berättade om sin pappa som hade suttit i fängelse för att ha umgåtts med en kvinna som visade armbågarna. Erik berättade om sin mamma som flytt från sina föräldrar när hon väntade honom. Hennes mamma gillade inte Eriks pappa och de tyckte inte att man skulle skaffa barn när man var tjugofyra. När de var nere vid liftarna frågade Annika om de skulle åka till toppen av berget. Erik tyckte det var en bra ide så de ställde sig längst ner i kön till sittliftarna. De lät några gå förbi för att de ville åka tillsammans.

”Det är härligt att åka sittlift här” tänkte Annika och det var ju inte så konstigt för nu hade solen satt igång att skina för fullt och det var en riktigt vacker utsikt. När de klev av upptäckte de att man var tvungen att byta till en annan lift så de gjorde det. Det var en ankarlift som var liksom lite avskild från backarna för att det var skog på båda sidorna. När de kom lite högre upp avtog skogen och övergick till buskar. De var ovanför trädgränsen.

Här blåste det kallt och det var några grader kallare. Annika frös. Hon huttrade och drog ner mössan lite. ”Fryser du?” sa Erik ”Ja” ”Jag ser det, du har vita fläckar på kinderna och det är tecken på köldskada” sa han med en bekymrad röst och strök henne över kinden. Det gick en varm våg genom henne. ”Här ta min halsduk” Han gav henne sin halsduk och hon virade den runt sitt ansikte. Hans lukt satt kvar i den och den fyllde Annika till bredden, längst ut i de kalla, ihopträngda tårna. ”Fryser inte du?” sa Annika och tog hans handskklädda hand och stoppade ner den i sin ficka. Han krånglade av sig vanten och tog hennes hand ”jo lite, men det känns bättre nu.” ”Vad heter du egentligen, jag måste ju ha något att skriva ner i min dagbok” ”Erik” sa Erik ”Och du heter Annika eller hur?” ”Hur visste du?” ” Jag är en trollkarl” ”Ärligt” ”det står ju på baksidan av din skidjacka” ”Jaha, hehe” Han såg henne djupt i ögonen och kysste henne. De kom fram till toppen, men de var för koncentrerade på att kyssas så de märkte inte att avstigningsplatsen kom. De ramlade

skrattandes ner i en hög i snön och som tur var var det inte så mycket folk där så de kunde fortsätta kyssas i lugn och ro.

När Annikas föräldrar till slut ringde och undrade var hon hade tagit vägen svarade hon kort. Hon och Erik gick tillsammans till afterskin och tog varsin varm choklad. De gick ut och satte sig och pratade.

Det skulle nog inte bli en så himla tråkig skidsemester med familjen ändå...

 

Detta är en novell jag skrev i sjuan, det är därför den kanske inte är helt fantastisk.


Emo, ungdom, fjortis eller bög?

Jag får ofta kommentarer om att jag är "emo*". Jag tror att det beror på att jag sminkar mig rätt mycket kring ögonen och för att jag lyssnar på punk. Dessa människor har ett behov av att placera människor i fack för att få sin egen världsbild att passa ihop.
Det är väldigt många som har ett sådant behov.
Många i min ålder har också ett behov av att placera sig själva i fack, men det är ett helt annat kapitel.

Man klagar till exempel på att "ungdomarna" inte kan någonting nuförtiden, att de bara sitter framför datorn etc.
Jag tror personligen att desto mindre man kan om personen, ju lättare är det att säga att den är en "sån där".

Så tänk efter nästa gång du tänker "hon är fjortis, det är därför hon är dum" eller "alla killar gör så". Bara för att en person med en viss stil, kön, ålder etc. beter sig på ett visst sätt, betyder det verkligen att alla gör det?

* Emo = emotional hardcore. En stil som förknippas med svarta kläder, svart smink, depression och en självdestruktiv inställning till livet. Många tror att "emos" skär sig.

Noveller

Jag vill än en gång be om ursäkt för dröjda inlägg. Detta fick mig att tänka. Skulle ni vara intresserade av att läsa mina noveller? Jag har skrivit några få och tänkte att det skulle kunna vara bra att ha någonting att lägga upp när inspirationen lyser med sin frånvaro.

Så vad tycks, ska vi ha noveller?

boktips

en bok som jag vill tipsa om är Tusen gånger starkare av Christina Herrström.
Boken har inspirerat mig väldigt mycket och är mycket bra skriven.

Den handlar om femtonåriga Signe och hennes klass. En dag dyker en ny tjej upp. Saga. Hon är trygg i sig själv och märker vilka orättvisor som pågår i skolan. Saga förändrar saker och ting, hon öppnar även elevernas, lärarnas och läsarnas ögon.

"Olle ställde en fråga. Vi flickor räckte fromt upp våra händer och hoppades och fasade för att få svara, hopppades för att vi ville visa vad vi kunde, fasade för att vi visste att vi skulle bli härmade eller avbrutna eller inte ens hinna svara för att någon kille skulle överrösta oss.
Olle gav Ludde frågan.
Då gapade Saga det rätta svaret rakt ut, högt och ljudligt.

Jag hade förlorat modet att tala. Men jag fanns där och såg.

Saga var fri. Fri från allt. Först älskade vi henne. Sedan älskade vi henne ännu mer. Hon förändrade allt. För oss alla. Varenda en. Hon blev ett hot. Och ett löfte."

Den här boken får en att tänka. Det är mycket bra skriven och läsaren dras med i huvudpersonens känslor och tankar. Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla mina läsare (även alla icke-läsare).


http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170016259 Här kan boken beställas.

Det vore kul om de läsare som läst boken skriver en kommentar på det här inlägget om boken. Vad ni tyckte och lite allmänna tankar kring ämnet. Och kom ihåg, ju mer aktiva mina läsare är, desto mer motiverad blir jag att vara aktiv!

vem är världen anpassad för?

Har du tänkt på att världen egentligen är anpassad för högerhänta, smala, morgonpigga människor?

 

Man kan trösta sig med att det var värre förr. Min farfar är genetiskt vänsterhänt, men kan använda båda händerna. Varför? För att skolan på den tiden inte tillät eleverna att vara vänsterhänta, det var någonting onormalt.

 

Nuförtiden kan man lägga märke till det på flera sätt. Till exempel så börjar skolan runt halv nio, vilket betyder att man måste gå upp vid sju. Anpassat efter morgonpigga.

 

Jag vet inte hur ni känner, men jag är en konstnärssjäl och behöver utrymme för att vara spontan och kreativ. Något sådant finns det inte plats för i vår strukturerade, planerade vardagsvärld.

Det kan hända att jag får inspiration och bara måste sitta uppe halva natten och rita.

Det kan vara så att jag blir jättesugen på att ta en promenad, men om jag inte får göra det så blir jag inte sugen längre.

Utan möjligheten att följa mina impulser blir jag bara ett grått skal som följer strömmen och gör som folk har planerat åt mig.

 

Vad tycker du? Är du en ordningssam människa som har sina dagliga rutiner? Om du är det, är det du som har valt det eller är det någon annan som vill att du ska ha dem?


homosexualitet?

av någon anledning var jag inne på hemsidan felsms.com igår. Där skriver folk om pinsamma sms som de råkat skicka till fel person.
Det var många som råkade skicka sms med saker gällande sex och de flesta föräldrar skrattade åt saken, men när någon kom ut ur garderoben (skulle skickas till en kompis förmodligen) så blev personens föräldrar arga och sa att personen i fråga inte var accepterad i familjen längre!

Detta är sjukt. Och vanligt.
Många föräldrar accepterar inte sina barns sexuella läggning och det tycker jag är galet! Jag menar, älskar man sitt barn älskar man väl hela barnet, inklusive dess sexuella läggning?

Fundera över det här. Hur skulle du reagera om ditt barn/syskon/kusin/nära vän kom ut ur garderoben? skulle du bli förvånad? skulle du bli äcklad? skulle du bli arg?

att bli förvånad skulle jag inte tycka var något fel, dock tycker jag att det är helt fel att bli äcklad eller att bli arg, då bidrar man bara till ett homofobiskt samhälle!

vi vill väl inte flytta bak samhället i tiden?

vi vill utveckla det!

skicka vidare!

Jag såg just en film som inspirerade mig mycket. Filmen heter ”pass it forward” (skicka vidare) och handlar om en pojke som kommer på en fantastisk idé. Hans idé är att man ska göra tre riktigt stora goda gärningar. Man ska berätta för de som gör gärningarna att de också ska göra tre var, och på så sätt blir det en god kedja (dock vill jag inte rekomendera den för dig som har lätt till tårar).

 

Det är bevisat att man faktiskt blir gladare av att hjälpa människor, så varför inte?

Jo, många människor är rädda. De är rädda för vad folk ska tycka. Jag tror också att människor som inte skickar vidare helt enkelt inte orkar anstränga sig om de inte gäller dem själva. Till dem har jag att säga att gärningen alltid kommer tillbaka till dem på något sätt. För det första det här med att man blir gladare, för det andra att folk kommer att uppfatta dig som en trevligare människa och för det tredje, om alla följer kedjan kommer den någon gång komma tillbaka till dig.

 

Jag är intresserad av att se om det här funkar, så vad sägs, ska vi göra ett försök?


nedladdning

Är det rätt eller fel att ladda ned?

Jag tycker inte att artister ska ta betalt för sin musik. Bara för att det alltid har varit så behöver det inte betyda att det ska fortsätta.

Hur ska man tjäna pengar om man är artist då, undrar nog många. Jag tror att artisterna tjänar tillräckligt utan inkomsterna från såld musik.

När jag var på konsert till exempel, så kostade biljetten åttahundra kronor och konserttröjorna trehundra. Konserten ägde rum i globen, där det finns ungefär 13 000 platser, om man multiplicerar åttahundra med 13 000 får man 10 400 000 kronor. Mycket av det går säkert åt till att hålla konserten men jag tror fortfarande att överskottet som blir, både räcker och blir över. Man kan också tänka på att jag köpte den billigaste biljetten, de dyraste kostade över tvåtusen kronor. Det gör att artisterna, på de tre timmar konserten varade tjänade en himla massa pengar.

Men det viktigaste i frågan tycker jag inte egentligen är om det är rätt eller fel att ladda ned, snarare om det är rätt av regeringen att lägga ned så otroligt mycket energi på en så förhållandevis oviktig sak när det råder lågkonjuktur, bostadsbrist och problem i invandrarpolitiken.


Skärpning nu!

Jag läste just en artikel i morgontidningen där Göran Hägglund hade blivit bjuden på lunch av en man som var orolig för sin sons framtid i den förort de bodde, då det inte gick ett enda svensktalande barn på sonens dagis. Han var också orolig för att fattigdomen skulle skapa sociala problem för sonen i framtiden. Mannen pratade också om att han hade blivit sämre på svenska sedan han flyttade till förorten, då han tyckte att den var isolerad från det svenska samhället. Göran Hägglunds svar på varför politikerna inte gör något åt saken är att frågorna är så omgående att det är svårt att göra något åt saken!

Skitsnack om du frågar mig. Jag menar, om ett barn är dålig i alla skolämnen, ska man då bara låta barnet vara? Skulle du göra så mot ditt barn/ småsyskon eller liknande? Jag kan inte förstå hur de tänker! Problemet är akut och kräver en akut lösning!

Det finns folk som klagar på att invandrare kommer och förstör det svenska språket, då undrar jag, ska man köra ut invandrarna eller ska man köra ut politiken som gör det svårt för invandrare att komma in i det svenska samhället?


Fairtrade för rättvisa!

I indien arbetar arbetarna under arbetsförhållanden som är så hemska att vi inte kan sätta oss in i dem. I många fabriker har arbetarna inte tillåtelse att dricka, då de då kan bli kissnödiga och behöva ta en paus för att gå på toaletten. Bomullsodlingarna kallas ofta för dödens fält, då bomullsplockarna böjer sig ned och plockar bomullen för hand och får ont i ryggen, de får parasiter som lever i leran där bomullen växer, bomullen är besprutad med jättegiftiga ämnen som tränger in i arbetarnas hud då de står med vatten upp till knäna för att kunna plocka bomullen, de som jobbar på bomullsfälten är ofta väldigt fattiga, då det i indien inte finns någon medelklass, man är antingen arbetarklass eller överklass, det gör att arbetarna luras till dyra lån som de inte kan betala med sin lön (jag skulle inte ens vilja kalla det lön), vilket gör att de flesta som börjar arbeta på bomullsfälten begår självmord helt enkelt.

De som arbetar är inte alls alltid vuxna heller. Det är ofta barn som arbetar under dessa förhållanden för att hjälpa till med att försörja sin familj.

 

Fairtrade är det bästa märkning man kan ha på sitt varumärke om du frågar mig. Fairtrade betyder att produkten har tillverkats under rättvisa förhållanden, att inga barn har under några omsändigheter varit med och tillverkat produkten. Så välj fairtrade cola, fairtrade fotbollar och fairtrade jeans!


Fairtrade för rättvisa!

I indien arbetar arbetarna under arbetsförhållanden som är så hemska att vi inte kan sätta oss in i dem. I många fabriker har arbetarna inte tillåtelse att dricka, då de då kan bli kissnödiga och behöva ta en paus för att gå på toaletten. Bomullsodlingarna kallas ofta för dödens fält, då bomullsplockarna böjer sig ned och plockar bomullen för hand och får ont i ryggen, de får parasiter som lever i leran där bomullen växer, bomullen är besprutad med jättegiftiga ämnen som tränger in i arbetarnas hud då de står med vatten upp till knäna för att kunna plocka bomullen, de som jobbar på bomullsfälten är ofta väldigt fattiga, då det i indien inte finns någon medelklass, man är antingen arbetarklass eller överklass, det gör att arbetarna luras till dyra lån som de inte kan betala med sin lön (jag skulle inte ens vilja kalla det lön), vilket gör att de flesta som börjar arbeta på bomullsfälten begår självmord helt enkelt.

De som arbetar är inte alls alltid vuxna heller. Det är ofta barn som arbetar under dessa förhållanden för att hjälpa till med att försörja sin familj.

 

Fairtrade är det bästa märkning man kan ha på sitt varumärke om du frågar mig. Fairtrade betyder att produkten har tillverkats under rättvisa förhållanden, att inga barn har under några omsändigheter varit med och tillverkat produkten. Så välj fairtrade cola, fairtrade fotbollar och fairtrade jeans!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0